Välkommen
 Medlemssidan
 Styrelsepresentation
 Unghunden
 Verksamhetsplan 2014/15
 Grönt kort
 Kalla Koppen
 Rullator Koppen
 Klubbladets godbitar
 Resultat service
 Shopen
 Mötesprotokoll mm
 
 
 
 

Besökare just nu: 30
Besökare: 494067
Unika besök: 397555

En rookies dagbok – Höstträning

 

En sval kväll i augusti sa coachen – i kväll ska vi träna hundarna! Yes, äntligen dags att kolla om hundarna vill springa under ordnade former. Alla hundar i vår kennel vill springa fort som bara den om dom själva får bestämma hur det ska göras, men att göra det på det sätt som vi vill kan det vara annorlunda med.

 

Var fanns nu alla grejor och alla avlagda rutiner? Hörselkåpor till folket, bränsle till fyrhjulingen, selar och köttvatten till hundarna.

 

Hörselkåpor är ett klart underskattat tillbehör bland musherattributen. Jag har ännu inte sett en enda flashig annons i slädhundstidningarna för detta hjälpmedel som borde sitta på varje slädhundförares skalle. Tur jag hade ett par sen träningspassen på skjubanorna. Enligt en rutinerad förare så är det helt okey att ha ett par med radio i – förenar nytta med nöje – lyssna på filosofiska klubben i P1 medan du skottar hundskit!

 

Bränsle till fyrhjulingen var det minsta bekymret – här fanns allt på plats.

 

Selar – nytvättade och lagade. Det regnade ju en del den här sommaren så coachen har följt upp den sena vårens ”att-göra-lista”.

 

Linset – nu blev det värre! Hur många hundar ska du köra? Coachen tycker om stora spann, rookien tycker om mindre spann. Kompromissen blev en åttaspannslina. Vilka hundar ska du köra? Självkart alla halvingar som nu hunnit bli drygt året gamla och som med mycket möda och tålamod kördes in under senvåren och så nå´n begåvad ledarhund ur gamlingarnas gäng.

 

Uppställning inne i rastgården. Jag lovar att alla hundarna gick igång samtidigt när dom förstod att nu skulle här äntligen tränas. De unga framtidshoppen gjorde ingen besviken – efter 20 minuters inselningsarbete så var vi båda genomsvettiga av ansträngningen att få hundarna på plats. Bäst tycker jag att Chili lyckades med att hålla oss sysselsatta, hon kröp ur selen två gånger och ur halsbandet tre gånger. Chili består av 24 kilo muskler på 65 centimeters höjd, en fanatisk vilja, dåligt tålamod och ett strömlinjeformat huvud.

 

Själva körningen minns jag inget av så den gick nog bara bra. Jag hade för mycket svett i ögonen och en bred rygg framför mig på fyrhjulingen för att se så mycket av när hundarna klarade av att springa 3,5 kilometer. Väl hemma igen så var den store Jussi som fått gå i led helt slut, han kan till vardags springa hur mycket som helst men det här det var nå´t annat det. Vattna, sela av, mjuka upp muskler och sen var hundarna sig rätt lika igen.

 

Nu har det gått flera veckor av höstträningen. Kvällarna har blivit svalare, nattfrosten har kommit, jag har en egen träningsdagbok (den är ett måste-tillbehör!) och hundarna går nu på sträckor upp mot 10 kilometer i medelhög fart. Jag har stukat ett par fingrar när jag hållit i mig för dåligt i fyrhjulingen, jag har fått ett antal fläskläppar av hoppande, ivriga hundar som just selats in och jag har fått se framtidshoppen utvecklas men ibland även stanna av i utvecklingen.

 

Nu är det bara en stor fråga kvar – när kommer snön?

 

Bästa hälsningar från Rookien – Eva Siewertz

 

Kommer rookien att orka fortsätta? Kommer hon att övervinna sin rädsla för större spann?

Läs den spännande fortsättningen i kommande nummer av Älvarnas klubbtidning!

© www.alvarnas.se