Välkommen
 Medlemssidan
 Styrelsepresentation
 Unghunden
 Verksamhetsplan 2014/15
 Grönt kort
 Kalla Koppen
 Rullator Koppen
 Klubbladets godbitar
 Resultat service
 Shopen
 Mötesprotokoll mm
 
 
 
 

Besökare just nu: 41
Besökare: 494078
Unika besök: 397566

En före detta rookies dagbok – 2a säsongen

 

 

Hösten

Träning, ännu mer träning, träning och träning. Den här hösten blev upplägget på träningen aningen annorlunda eftersom coachen bestämt sig för att inte köra fler säsonger med inriktning mot medeldistans. Gårdens alla vuxna hundar fick samma grundträning och tanken var att de flesta skulle tränas upp för att klara distanser på 25 -30 kilometer.

 

Vi har kört många turer på 3 km, ännu fler på 7 och 9 km och på 15 km längs by- och skogsvägar med stora spann och den röda fyrhjulingen. Gummisockorna, som vi använder för att klara hundarnas tassar när grusvägarna fryser ihop, har fått en ny och enklare design vilket gör att husets symaskin kanske kan fortsätta fungera några år till.

                                                                

                                                                

 

Unghundarna som är inne på sin första ”säsong” har utvecklats åt olika håll. Flera av de unga hanarna kommer att behöva ytterligare ett år på sig att utveckla sin förmåga att hålla ordning på alla fyra benen medan deras systrar – som är något mindre – redan i år arbetar på för fullt i spannen. En del av de äldre hundarna som under flera år tränats för och tävlat i medeldistans tycker att det här med kortare distanser och högre fart är jättekul, medan en del andra tycker att kortare distanser är okey men att högre fart är onödigt.

 

Utvärdering av hundarnas talang, vilja och lämplighet är ett av höstens stora samtalsämnen mellan coach och adept. Tankar kring anpassning av träning till olika hundars förmåga är också ett ämne som tar sin tid att diskutera och sen att utföra. Det är enkelt att tillbringa timmar kring ett köksbord för att planera för säsongens träningsupplägg – men det är en helt annan sak att genomföra upplägget. Det krävs järnvilja (eller brist på förstånd?) för att orka igenom höstens långa, mörka träningskvällar.

 

Vi har köpt två nya pannlampor för att pigga upp oss. Shoppoholic finns det nå´t som heter och det betyder att man ”tröstköper” olika saker. Jag är troligen helt förlorad in i den här världen eftersom en pannlampa kan väcka ”ha-begär”, det hade aldrig hänt för fyra år sedan!

 

                                           

Vintern

Vi fick lov att fortsätta på shoppingtemat för i början av januari så ville vår skoter inte vara med längre. Jaha, vad gör ett team mitt i snösäsongen utan skoter? Köper en ”ny” skoter i morgon, så klart! Sagt och gjort, nu har vi en fyrtaktare som är bättre för miljön (det är bra!) som har en ljudnivå som är riktigt behaglig och som gör att skoterkläderna kan förvaras inomhus – förut luktade det ”skoter” i hela huset om overallen fick följa med in.

 

Första slädturen redan före jul, när hände det senast? Kung Bore har fortsatt att vara på vår sida den här vintern, snön har legat kvar och blidvädren har bytts ut mot rejäla köldknäppar. Antalet omkullkörningar har minskat ordentligt den här säsongen men naturligtvis har det hänt att jag funderat på om det inte vore enklare att satsa på schackspel och en storpudel!

 

Mest minnesvärd är körningen vid klubbens tidsträning i januari. Jag startade med ett sexspann och hann på 13 kilometer köra in på fel spår tre gånger, vända ett mycket starkt och motvilligt spann tre gånger, åka på magen efter spannet efter nå´n misslyckad manöver, ha en spannhund lös i villervallan vid en vändning, ankra ett flertal gånger för att korrigera framben som fastnat över nacklinor … Men mitt i den här kaosartade körningen så gjorde vi ett antal mycket bra omkörningar, hundarna visade upp en mycket stor arbetsvilja trots ideliga störningar och till slut så kom vi i mål i god fart på rätt spår. Vad finns att lära sig av detta? Ge inte upp när det går tungt och trasslar, det bestämde jag mig för att jag skulle lära mig av den här körningen. Så fort vi kom hem den kvällen plockade jag ihop ett annat sexspann och körde en runda för att få tillbaka känslan av hur kul det här är när det flyter på.

                                                                 

 

Den kalla och snöiga vintern har gjort att vi har fått en del problem med sprickor i ”simhuden” mellan trampdynorna på hundarnas tassar, så kallade fishers. Sprickorna uppstår oftast vid kombinationen rejäl kyla och mycket kall nysnö. Det som fungerar bäst för att förebygga skadorna är att smörja tassarna i kombination med att använda sockor. När skadan väl finns där finns det inget annat att göra än att smörja och att ”socka”.  Slutsatsen blir då – smörj och socka i alla lägen om du vill ha hundarna i trim hela säsongen. Det tar både tid och kraft att socka men det är bättre att fixa med sockorna än att behöva vila hundarna långa perioder för att läka tassarna.

                                                                

 

Vid en tävling i vintras lärde jag mig också att det är viktigt att ha reservutrustning i slädsäcken även på en bantävling. Ja, det handlar inte om vindsäck, hundmat för två dagar och kaffeved utan det handlar om små, lätta, ovärderliga saker om det blir trassel. Extra nack- och draglinor har jag tidigare lärt mig att man inte kan vara utan om man vill klara av trassel. Det som var nytt nu var att jag fick frågan om jag hade någon extra sele i släden? Nej, det hade jag inte men jag insåg också att med 200 meters löpsträcka tillbaka till bilen så missar man lätt sin starttid om någon sele rycks sönder i sista minuten. Likaså kan det vara nyttigt att ha en med sig om det oturar sig längs spåret. Det finns nå´t att lära sig varje dag!

 

Vid en annan tävling fick jag lära mig att det ibland kan vara väldigt bra att fälla ner slädsäcken för att inte blåsa av spåret. Det var en spännande resa längs banan när det hela tiden kändes som att jag skulle flyga över spårkanten i den byiga vinden. Dagen efter blåste det mindre och jag hade slädsäcken nerfälld – resan runt spåret var mycket enklare. En mycket rutinerad slädhundsförare som körde i samma klass som jag blåste omkull ute på banan den första dagen. Han hade också slädsäcken uppfälld plus att han hade en jättestor anorak på sig. Två partytält på en släde blir ett fint vindfång när man kör ut på de öppna ytorna. Vi – de skadeglada medtävlarna – föreslog glatt att han skulle tejpa ihop anorakens omfång med ”silvertejp” för att undvika liknande överraskningar.                                           

 

 

Hundarna och coachen

Utan hundar ingen draghundssport, utan duktiga hundar ingen kul sport. Utan coach och goda råd ingen kul tillvaro för en rookie. Mina hundar och min coach ska ha massor av beröm för sin förmåga, och sitt tålamod, att lära mig hur man blir en slädhundsförare.

 

Coachen – en ståtlig, tålmodig mansperson med riktigt musherattribut, skägg, som nästan tog hem titeln ”Årets handler 2009”. Han sprack vid slututvärderingen för att han kört en tävling i vinter.

 

Fransson – den alltid lika arbetsvillige ledarhunden som inte alltid hör skillnad på höger och vänster. Stora eller små spår spelar ingen roll för honom, det är framåt som räknas.

 

Savannah – vilken hund! Den rena alaskan huskytiken som på äldre dagar sadlat om från att vara ledarhund i ett spann för obegränsad medeldistans till att vara ledare för ett sprintspann. 2008 blev det SM-silver i medeldistans och 2009 blev SM-guld i 8-spann.

 


Foto ovan taget av: Henning Wust

Mejram – den lilla ledarhunden med den stora viljan. Det finns två saker hon ogillar, lata parkamrater och alltför lösa spår.

 

Rikko – pointern i gänget. Snabb som vinden, stark som en vorsteh och uthållig som en halv alaskan husky. Bristen är att han ibland ”tänker” för mycket, ibland blir det mentalt jobbigt att finnas till i ett större spann, framför skidorna händer det aldrig.

 

Rocket – ettåringen som jobbat sig fram till en självklar placering i tävlingsspannet. Obrydd i sitt arbete, snabb och uthållig. Hennes förmåga att tackla de olika situationerna i träning och tävling gör att det finns en förhoppning om att hon är en av nästa säsongs ledare.

 

Jussi – en stark kille med ledarhundsegenskaper som jobbar som bäst lite längre ner i spannet.

 

Jura – en tik som växlat från medeldistans till sprint utan bekymmer. Ingen kan som hon bromsa ett spann från wheelposition, är det dags att bajsa så är det!

 

Uno – den store och ståtlige från medeldistansgänget. En hund med otrolig kapacitet i sitt arbete men som behöver svala temperaturer för att komma till sin rätt.

 

Ibsen – en ettåring som under senare delen av säsongen placerat sig i tävlingsspannet. En hund som fixar distans och fart utan bekymmer.

 

… och alla dom andra hundarna …                    

                                           

Nu pågår utvärdering av säsongen – träningsupplägg och resultat. Vad kan göras annorlunda nästa säsong? Hur vill vi ha det nästa säsong? Ska någon tik paras i vår eller nästa vår?

 

Det finns massor att fundera över och inspireras av inför nästa säsong – men nu ligger det en sommar framför oss, en sommar som vi ska njuta av på alla sätt.

 

På återhörande från den före detta rookien!

 

 

 

 

 

 

 

© www.alvarnas.se