Välkommen
 Medlemssidan
 Styrelsepresentation
 Unghunden
 Verksamhetsplan 2014/15
 Grönt kort
 Kalla Koppen
 Rullator Koppen
 Klubbladets godbitar
 Resultat service
 Shopen
 Mötesprotokoll mm
 
 
 
 

Besökare just nu: 22
Besökare: 495458
Unika besök: 398813

Björnskinn Open 2000

 

Författare: Arne Nylander

Publicerad i ÄDHKs klubblad nr 19 april 2000

 

Vid prisutdelningsceremonin berättade Yrjö Havamäki att när han blev uppringd av Martin Tolotto som ville arrangera en tävling i Råstrand blev han lite tveksam. En klubb – Bjurbäcksdalens Hundvänner – som startade i oktober tog på sig att arrangera SOC, Sweden Cup och IFSS Worldcup sprint och medeldistans. Lite väl magstarkt kanhända

men … friskt vågat, hälften vunnet, Martin och byborna hade faktiskt arrangerat Björnskinn Open två år innan. Men Martins satsning och Yrjös chansning visade sig hålla hela vägen hem.

 

Strålande väder, fantastisk spårpreparering, Sveriges och Norges elit både inom sprint och medeldistans gjorde det hela till en stor slädhundsfest. För att inte tala om de fantastiska tanterna som stod och fixade mat hela dagarna.

 

En del sprintförare lever kvar i tron att distansförare är en samling Jack Londontyper som tuffar runt med sina grönlandskorsningar och som vilken sprintförare som helst som sadlar om skulle slå med hästlängder. Men då har man inte riktigt varit observant på utvecklingen främst kanske inom medeldistansen. På materialsidan har man lärt mycket av sprinten beträffande slädar och annan utrustning. Fågelhundskorsningarna har också fått fotfäste främst inom den obegränsade klassen där hundtypen mycket liknar den sprintförarna inom öppenklass använder. Med den gamla typen av distanshundar var det bara att stå på. Det gick så fort det gick oavsett taktik. De hade en viss fart i kroppen och den höll de hela sträckan. Men med mer sprintavlade linjer och fågelhundskorsningar blev det annorlunda. Man fick en betydligt högre hastighet men man blev också mer beroende av att selektera på individer med rätt inställning (”inte alltför galna”) och att disponera hundarna rätt genom hela loppet. Ett obegränsat distansspann kan ju lätt springa över 30 km/h men de ska ju också hålla fart i kanske 5-6 mil oavsett underlag. Ett bra medeldistansspann idag galopperar hela sträckan igenom.

 

En företrädare för den nya generationen medeldistansförare är Lars Lindh från Kiruna som de två senaste utvecklats till Sveriges främste medeldistansförare och som i år praktiskt taget varit oslagbar. Han utmanades i Råstrand av Peter Karlsson också han med vorstehkorsningar i spannet. Peter är för övrigt ett exempel på en sprintförare som sadlat om och ställt en hel del gamla sanningar på ända, exempelvis när han vann Vindelfjällslöpet första gången med sina tunnpälsingar. Från Norge kom Koenraad Cuypers som körde mycket jämnt med Thomas Waerner på Röroslöpet. Koenraad har tagit ett jättesteg framåt i år med många nya hundar från bland annat Egil och Helen. I övrigt rymde startfältet även Magnus Rudfjell, fjolårets SM-mästare i begränsad medeldistans som i år satsar på obegränsad medeldistans med pointerkorsningar från Ruth och Sören. När man tittar sig omkring på startområdet noterar man också en stor variation på hundantalet i obegränsad klass, allt från Lars 16 hundar till Arne Nylanders 10 hundar. Det är inte lätt – eller speciellt billigt – att få ihop ett slagkraftigt, jämnt spann för obegränsad klass.

 

Så gick då starten på det lopp som kom att bli ett av de snabbaste medeldistansloppen i Sverige, mycket beroende på det rent suveräna spåret. Nästan 5 mil, 3 meter brett och med perfekt underlag ringlade sig spåret längs myrstråk, sjöar och Vindelälvens sel. Ett undantag fanns dock, slutet av spåret gick en bit på en skogsväg och kvällen innan tävlingen vad tror ni händer? Jo, skogsägaren far ut och plogar en sträcka av 300 meter, och för att göra saken ännu bättre sandar han dessutom. Så var det slut på de tävlingsbelagen.

 

I alla fall, när snöröken lagt sig, visade det sig att vår holländske vän från Norge, Koenraad Cuypers, kört allra snabbast och låg cirka 2 minuter före Lars Lindh och 3,5 minuter före Arne Nylander, följda av Peter Karlsson och Magnus Rudfell. Alla dessa körde under 2 timmar!

 

I medeldistansens 8-spannsklass hittar vi SM-arrangören Keijo Nikkumaa som väl ville testa de hundar han skulle köra på EM senare i vinter. Mot honom ställdes bland andra fjolårets Cup-vinnare i begränsad medeldistans Pasi Kanerva och Jämtlands egen Göran Nordström. I denna klass fanns även tävlingens mest extrema tävlingssläde, det var David Gustafssons 2,5 meters tobogga med rosa kapell som syntes på långt håll. David, nyss hemkommen från Femundslöpet, vårdade också en ganska så ”laid-back” attityd, ”det är fusk att sparka”. Efter en lite försiktig öppning visade det sig att Keijo ändå var snabbast i mål på 2.01.33. Dryga minuten efter kom Göran men sedan var det nästan 10 minuter till Pasi och Matthias Schluppen från Schweiz.

 

I medeldistansens 6-spannsklass – för övrigt första gången tror jag som både 6- och 8-spannklass arrangeras på samma tävling i medeldistans – ställde nog Jochem Cuypers upp som favorit. Han hade kört mycket bra bland annat på Röroslöpet. Han utmanades av nya, lilla stjärnskottet Nina Andersson från Tärnaby med hundar från Ruth och Sören, samt Karin H Lundgren som körde maken Niklas hundar. Men när första dagens tävling var över visade det sig att den lilla klubben Älvarnas spottat fram ännu fler snabba medeldistansare, på första plats låg nämligen Andreas Renöfält 2 minuter före Jörgen Naalisvaara, båda från Älvarnas. Lite förvånande var det ytterligare 3 minuter till Jochem men däremellan hade ytterligare en hundkörande Tväråträskbo trängt sig in, nämligen Torgny Sjöberg.

 

På lördagskväll blev vi så varse att även till så avlägsna trakter som Råstrand når den nya tekniken. Det var Racedog-grabbarna Richard och Kjelle som på en monitor visade ett bildspel på foton som de tagit samma dag, verkligen läckert att se! Lördagskvällen bjöd också i vanlig ordning på pubafton där den lokala befolkningen dök upp från när och fjärran – oftast på skoter – för att beblanda sig med de där märkliga hundförarna. För vissa hundförare bestod dock lördagskvällens huvudsakliga nöje och berusning av att tillbringa åtskilliga timmar i vallaboden. Med tanke på den nästan ogenomträngliga dimma som rådde där inne och den huvudvärk vissa drabbades av så måste det ha varit en form av berusning. En liten passus angående det här med vallning bara, jag anser att väldigt mycket positivt har kommit ut från de sista årens allt fler samarrangemang mellan sprint och medeldistans där vi har lärt mycket av varandra – men jag vet inte om jag blivit så mycket klokare på det här med vallning. Med likartat före – 20 minusgrader och hårt före – fick jag den ena dagen råd av en mångårig sprintvallaexpert och nästa dag ett helt annorlunda råd av en lika mångårig sprintvallaexpert. Men efter tre timmar i vallaboden var det bara att konstatera: släden glider inte! (OK, Richard, jag måste erkänna att grön Start ändå var det bättre alternativet.)

 

Andra dagen obegränsad klass. Lars satsar allt redan från början och har fram till första mellantiden kört in 1 minut på Koenraad och efter 1,5 mil är han i kapp. Han har nu kört in de 2 minuter han låg efter och efter ett par mils växelkörning drar Lars ifrån och är i mål på 1.44.30. Fantastiskt snabbt kört! I kvartetten efter har Magnus kört bra och kört ikapp Peter. De jagar tillsammans Arne som håller undan i 4 mil. Men när så en av Arnes hundar kroknar och det blir strul när han ska försöka få den i säcken så kommer ”jägarna” ikapp. Peter har då kört in den minut han låg efter och dessutom tagit ytterligare en. Denna ställning håller sig i mål och Peter slutar på en tredje plats före Arne och därefter Magnus.

 

I 8-spannsklassen gör Keijo inga misstag utan kör in på nästan exakt samma tid som på lördagen. Endast 9 sekunder skilje de bägge dagarna åt. Varken Göran eller Pasi orkar hålla Keijos tempo dag två utan tappar ytterligare nästan 10 minuter. Pasi kör 2 minuter snabbare än Göran men tack vare lördagens tid tar ändå Göran hand om andraplatsen och Pasi får nöja sig med 3:e platsen.

 

I 6-spannsklassen händer dock saker. Jochem har fått fart på hundarna, kör ikapp och förbi Torgny, får häng på Jörgen som han sedan passerar och jagar nu Andreas. Så långt hinner han nu inte men räcker tiden för att slå Andreas? Men, men efter nästan 10 mils körning vinner Andreas med 31 sekunder och även i 6-spannsklassen går segern till en svensk. Dagens snabbaste tid står dock inte Jochem för, det är istället den lilla rookien från Tärnaby, Nina Andersson som kör på 2.03.35 och därmed kniper tredje plats. Se upp för henne i framtiden! Jörgen kör in på 4e och Bo Jönsson på 5e med ett renrasigt siberianspann.

 

Efter en stor prisutdelning var så helgen över och Bjurbäcksdalens hundvänner hade bevisat att även i lilla Råstrand klarar man att arrangera både SOC, Sweden Cup och IFSS Worldcup – och det med bravur!

 

© www.alvarnas.se