Välkommen
 Medlemssidan
 Styrelsepresentation
 Unghunden
 Verksamhetsplan 2014/15
 Grönt kort
 Kalla Koppen
 Rullator Koppen
 Klubbladets godbitar
 Resultat service
 Shopen
 Mötesprotokoll mm
 
 
 
 

Besökare just nu: 45
Besökare: 494082
Unika besök: 397570

Ännu en ”Miss man minns”

 

Nu är hösten här och höstträningen har startat och jag tänkte då tillbaka om det fanns någon rolig ”Miss man minns” från tidigare höstträningar men inga riktigt roliga kom upp. Vet ju däremot en klubbmedlem som satt upp ett 16 spann framför träningsvagnen och drog iväg. Innan han ens han lämna gårdsplanen gick vagnen av i 2 delar men det tycker jag att han kan skriva om själv i nästa klubblad.

 

Den anekdot som jag i detta nummer ska berätta om utspelade sig på en tävling för i början av 90-talet. På den tiden körde vi inte turister utan åkte runt på små tävlingar och hade roligt. Det fanns på den tiden små tävlingar i Hundberg, Norsjö mm. Just denna tävling var en av de roligaste och gick under namnet ”Goriks dubbelrace” och gick årligen i Ammarnäs under 2 dagar. Det bästa med denna tävling var att vid prisutdelningen hade man samlat ihop ett helt bord med priser som deltagarna fick välja bland.

 

Det som jag ska berätta började redan på väg ut till starten. Jag hade parkerat min bil och satt fast min alldeles nya släde i fronten med en paniklina och selat upp mitt 8 spann framför. Släden var endast provad ett par turer hemma i Ekorrsele och det fanns inte en skråma på den, än så länge. Många var det som skulle starta och sakta men säkert började det närma sig för start även för mig.  Då det blev min tur att köra fram till startlinjen så frigjorde jag paniklinan och …….braaaaak.

Styrbågen gick rakt av och jag flög i backen som en klubbad oxe, men hängde kvar pga en livlina runt midjan. Med 8 skenande hundar och en förare hängande bakom lyckades personerna i startfållan ändå stoppa hundar och släde innan startlinjen. När jag fått ner ankaret, tömt byxorna på 16 liter snö, hittat mössa och handskar, så insåg jag, att det inte fanns tid till slädbyte eftersom jag hade bara 20 sekunder kvar till start. Jag tog då, det något idiotiska, beslutet att genomföra den 16 km långa sträckan sittandes på knäna och bromsandes med ena handen. Varför jag valde detta stunt-inspirerande alternativ vet jag inte än i dag men på något sätt lyckades jag ta mig runt banan utan några större problem och dag 2 hade jag min reservsläde på startlinjen istället.

 

Hoppas ni får en bra höst med många mil utan regn i höstmörkret så ses vi i spåren snart.

 

 

Donald

 

 

 

© www.alvarnas.se